Harriet Andersson, svensk teater- och filmskådespelerska. Hon tog examen från en privat skådespelerskola. Sedan 1953 - på scenen i Malmö stadsteater. Hon debuterade 1950 i filmen av Lars Erik Chellgren "Medan staden sover". Mötet med Bergman-regissören gav Anderson stor berömmelse i sin första roll - i filmen "Sommar med Monika" (Sommaren Med Monika, 1952), smyckad om uppkomsten av kärlekskänslor mellan en ung man och en tjej från den sociala botten.
Biografi
Hon debuterade film 1949. Träffade Ingmar Bergman på Malmö stadsteater i början av 1950-talet. 1953 spelade hon titelrollen i sin film Leto med Monica. Senare spelade hon i ytterligare nio av hans filmer. Totalt deltog hon i mer än 90 filmer.
I teatern spelade hon roller i Shakespeares Hamlet, Don Juan Moliere, Ibsens vilda anka, Strindbergs spöksonata, sex tecken på jakt efter författaren Pirandello, Kafka Castle, etc.
Harriet Anderssons personliga liv
Skådespelerska första man var hennes barndomsvän Bertil Weyfried. Bröllopet ägde rum utan mycket utrymme, bara närmaste vänner och släktingar var närvarande vid det. Bertil tittade på den då mycket unga och lite kända skådespelerskan. Snart fick paret en dotter som fick namnet Petra. Det verkar som om familjelivet var en riktig idyll, men deras lyckliga äktenskap var endast tänkt att vara i fem år. Den ambitiösa och egensinniga Harriet kunde inte känna sig helt förverkligad med sin vanliga skollärare B. Weyfried. Det andra äktenskapet mellan skådespelerskan var mycket mer resonant och omfattades allmänt i media. Den berömda finska politiker, filmregissör och producent Jorn Donner blev den utvalda av den svenska skådespelerskan. Den senare bidrog till utvecklingen av Harriets början karriär. Detta äktenskap varade dock bara några år, varefter paret officiellt skildes.
Karriär
Den motsägelsefulla dualiteten av kvinnlig natur står i skådespelerska och regissörens fokus och i deras nästa gemensamma verk "En kväll av dårar" (1953), präglad av genomträngande smärta för de förödmjukade och förolämpade. En helt annan, livsbekräftande patos är genomsyrad av bilden av en tjej från folket, Petras tjänare i den lyriska komedin från samma regissör "Smiles of a Summer Night" (Sommarnattens Leende, 1955).
Långt samarbete med Bergman Anderson (hon spelade i tio av hans filmer) beror på de högsta prestationerna på hennes kreativa väg - den dramatiska bilden av en ung kvinna Karin, som smärtsamt upplever en djup separation från sin man och far och gradvis tappar sinnet i filmen "Som i en spegel" (Sasom I En Spegel, 1960). Övertygande senare bevis på fruktbarheten av denna union - den episodiska rollen för pigan Justina i familjesaga "Fanny och Alexander" (Fanny Och Alexander, 1982), liksom huvudrollen i TV-filmen av I. Bergman "The Två välsignade "(De Tva Saliga, 1985).
Skådespelerskan har framgångsrikt spelat med andra svenska regissörer: J. Doiner i filmen "Söndag i september" (En söndag i september 1963); "Att älska" (Att Alska, 1964), W. Sheman i filmen "Linus" (Linus, 1979). Rollen hon spelade i S. Bjorkmans film "The White Wall" tilldelades ett pris vid Moskva IFF 1975.
De mest kända filmerna med deltagande av Harriet Andersson:
1950: While the City Sleeps / Medan staden sover (Lars-Erik Chelgren)
1951: Skild / Frånskild (Gustav Molander, manus av I. Bergman)
1953: Sommar med Monika / Sommaren med Monika (I. Bergman)
1953: Evening of Fools / Gycklarnas afton (I. Bergman)
1954: A Lesson in Love / En lektion i kärlek (I. Bergman)
1955: Women's Dreams / Kvinnodröm (I. Bergman)
1955: Smiles of a Summer Night / Sommarnattens leende (I. Bergman)
1956: Sista paret, kör / Sista paret ut (Alf Schoberg, manus av I. Bergman)
1957: Synnöve Solbakken (Gunnar Hellström baserat på romanen av Björnstierne Björnson)
1961: Through Dim Glass / Såsom i en spegel (I. Bergman, BAFTA-nominering för bästa utländska skådespelerska)
1963: Söndag i september / En söndag i september (Jorn Donner)
1964: About All These Women / För att inte tala om alla dessa kvinnor (I. Bergman)
1964: To Love / Att älska (Jorn Donner, Volpi Cup vid Venedig IFF för bästa skådespelerska)
1964: Amorösa par / Älskande par (May Setterling)
1965: För vänskaps skalle (Hans Abramson)
1965: Bridge of Vines / Lianbron (Sven Nykvist)
1965: Äventyret börjar här / Här börjar äventyret (Jorn Donner)
1966: The Deadly Affair (Sidney Lumet)
1967: Stimulering / Stimulantia (Jorn Donner)
1967: Människor möts och mild musik fyller hjärtan / Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat (Henning Carlsen, Bodil-priset för bästa skådespelerska
1967: Tvärbalk (Jorn Donner)
1968: Flickorna / Flickorna (May Setterling)
1968: Slaget vid Rom / Kampf um Rom (Robert Siodmak)
1972: Whispers and Shouts / Viskningar och rop (I. Bergman, David di Donatello, Golden Beetle Award för bästa skådespelerska)
1975: White Wall / Den vita väggen (Stig Bjorkman, bästa skådespelerskapris vid IFF i Moskva)
1975: Monismanien 1995 (Kenne Fant)
1977: Snorvalpen (Wilgot Schöman)
1982: Fanny och Alexander / Fanny och Alexander (I. Bergman)
1986: De två välsignade / De Två saliga (I. Bergman, TV)
1999: Happy End (Christina Olofson, Golden Beetle Award nominering för bästa skådespelerska)
2003: Dogville (Lars von Trier)
Priser och priser
1964 - Volpi Cup i Venedig IFF för bästa skådespelerska i filmen "To Love".
