En fotografs arbete verkar bara enkelt. Utifrån verkar det som om du bara behöver trycka på en knapp och få högkvalitativa ramar vid utgången. Men i själva verket är detta ett verk, som inte bara involverar en ständig bedömning av ramens ljus, färg och sammansättning utan också efterföljande bearbetning, vilket tar mycket tid.
För att porträttet ska visa sig vara av hög kvalitet och vackert från den estetiska sidan av frågan behöver du en porträttlins. Vanligtvis används linser med en brännvidd på 50 mm, 85 mm eller 105 mm för dessa ändamål. De ger en vacker bild och en mild suddig bakgrund bakom huvudpersonen.
En annan viktig punkt är hur långt öppet objektivets bländare är. Det viktigaste att komma ihåg är ju mer du öppnar den, desto mindre skärpedjup får du i ramen. Denna information är mycket viktig när du placerar tecken i ramen.
Om vi bara skjuter en person och vill få en vacker bakgrund, öppna bländaren så mycket som möjligt. Nikons objektiv med en brännvidd på 85 mm gör att du kan öppna bländaren med 1, 4. Samtidigt är bakgrunden helt suddig. Men kom ihåg om skärpedjupet - eftersom det är extremt litet är det skarpt avbildade utrymmet inte mer än 10 cm med ett skjutavstånd på 85 cm. Därför bör fokusering göras precis framför modellens ögon. Om du använder ett zoomobjektiv och inte ett porträttobjektiv är det okej och du kan få en högkvalitativ bild. Vi skruvar loss den till den brännvidd vi behöver: 50 mm, 85 mm och öppnar sedan bländaren maximalt - vanligtvis 2, 8 eller 3, 5. Välj sedan lämplig ISO (ju lägre värde, desto mindre brus får vi i ramen) och slutartiden, som faktiskt kommer att skjuta utan stativ.
När du tar ett familjeporträtt kan brännvidden väljas ännu mindre, men bländaren måste stängas. Med ett mycket kort skärpedjup kan inte alla skyttehjältar falla in i en del av det skarpt avbildade utrymmet, därför är det bäst att skjuta ett familjeporträtt med en stängd bländare på 3, 5 - 5, 6. Bakgrunden blir vara tydligare, men alla modeller får tydliga konturer, vilket är viktigare.
